tisdag 12 mars 2013

Våga stå upp för vad som är rätt.... trots rädslor.


Psykisk smärta är tusen gånger värre än fysisk smärta. Rädsla kan dock göra dig förlamad men tänk på att du är en förebild för dina barn och du är den enda som kan visa dem vägen i livet. Dina barn gör som du gör - inte som du säger.
Många föräldrar letar efter sina barns problem i omgivningen (så gjorde även jag under period) och naturligtvis påverkar omgivningen dem mycket men det är vi som föräldrar som har ansvaret att lägga en trygghet hos barnen, en känsla av att vara älskade och vetskapen om att vara accepterade oavsett vad som händer.
Vad är vi då beredda att göra, eller kanske stå ut med för att våra barn skall behandlas rätt. Det finns tyvärr föräldrar som inte har rätt värderingar (enligt min åsikt) och som inte kan visa sitt barn vad empati är, att ord är bättre än slag och att så som du är mot andra kommer du själv att behandlas. Dessa barn blir offer för sina föräldrars handlingar och agerar så mot sina medmänniskor, kompisar. Hur skall det veta annat?
Vart vill jag egentligen komma. Det jag vill säga är att vi som föräldrar, lärare måste våga visa auktioritet både mot barnen men oxå mot barnens föräldrar. Att inte bli rädda och tysta ner oacceptabla händelser utan stå upp för vad som är rätt och våga AGERA.
Med lugn och sans visa barnen att detta är FEL oavsett om föräldrar kommer med hot. HOTEN handlar inte om dig och dina barn utan om DEM. Människor som hotar är svaga människor som inte har kapaciteten eller förmågan att varken hantera sina egna känslor eller handllingar och då måste VI våga stå upp och visa barnen att detta beteendet är fel. Inte backa undan, inte låtsas som ingenting och definitivt INTE bara låta vardagen gå vidare.
Vi är förebilder för våra barn och den kommande generationen som skall växa upp och om vi backar i dessa situationer så lär vi barnen att oxå agera på samma sätt och då har vi ett farligt samhälle som väntar.

1 kommentar:

  1. Mycket bra!!! Detta borde alla läsa kan du inte skicka in det till tidningen, kram Eva

    SvaraRadera