Varför vredesutbrott?

Ända sedan mina barn var riktigt små, kring 1 års åldern har de fått ordentlige vredesutbrott. En utav mina barn blev så arg och förtvivlad att hon t.om. dunkade huvudet i elementet gång på gång. Jag och min man försökte hålla i henne så hon inte skulle skada sig men då skrek hon ännu mer och vi var helt ifrån oss. Var hon sjuk, hade hon en diagnos....
Som tur är har vi många läkare och barnpsykologer i vår omgivning så räddningen var nära och framför allt så känner jag att jag är så tacksam för att vi fick hjälpa att agera rätt. Detta är ingen diagnos eller något annat, vare sig du är 1 år, 7 , 15 år eller varför inte 35 år???
Det är en frustation av att inte kunna förmedla sina känslor och därmed uppkommer någon slags panik i kroppen och frustation. Ett litet barn har inte språket att kunna förmedla sig och tänk om du ville säga något mycket viktigt och ingen förstod vad du sa, hur tror du det skulle kännas? Jag själv fick känna på detta när vi var på semester för några veckor sedan och jag inte behärskade det språket som talades men det gjorde resten av familjen. Jag kände mig som en outsider, en som inte riktigt är med och jag kunde aldrig ha en åsikt. DET VAR HEMSKT.
När barn reagerar på detta vis är det viktigast som förälder att bara hålla om dem, oavsett om det kan vara svårt. Berätta för dem hur mycket du älskar dem och att det är jätte OK att vara så arg, att det tom är bra att ibland vara så arg. Vanligtvis blir vi föräldrar så frusterade när inget hjälper att vi själva blir arga och lämnar barnen men SNÄLLA, gör inte detta. Det signalerar att det inte är OK att vara arg och att barnet blir lämnat om de är argt. Jag vet själv för när jag har blivit arg under min uppväxt har jag alltid fått skuldkänslor.... vilket vi absolut inte behöver få.
Det var jätte svårt i början tyckte jag för det kändes som jag tvångsmässigt höll vårt barn men efter flera gånger började hon lugna sig snabbare och snabbare men det kunde ta upp till 30 min vissa gånger. Jag började sjunga lugna sånger för henne när detta hände och det hjälpte massor. Ha tålamod.

Samma gäller 7 åringar och 15 åringar. Ibland känner vi väldigt mycket och känslorna sväller över men vi vet egentligen inte riktigt vad det är som orsaker de starka känslorna. Barn blir naturligtvis otroligt frusterade och OM eller när vi frågar vad det är såkanske vi gör det i en irriterad ton för att vi tycker att de beter sig hemskt och när de då inte ens kan svara på den frågan och inte vet att man kan känna så uppstår igen en frustation som ofta slutar i håglöshet, eller ren och skär ilska. BRA. Ut med det och var med era barn och håll om dem när detta händer, säg att det är OK. Säg ALDRIG, NU RÄCKER DET för det finns inget tidsperspektiv på känslor. Förstå dem, älska dem och visa att de är lika OK oavsett om det får vredesutbrott. De är ju bara missförstådda eller vilsna djupt inne i den lilla kroppen.

VAR DIG SJÄLV

Be who you are
and say what you feel
Those who mind don´t matter
and those who matter don´t mind
-Dr Seuss

Vi har valt att låta våra barn gå på montessori skola. Min man är uppvuxen i en "Steiner värld" medan jag själv har gått i kommunal skola. Jag förtod aldrig riktigt vad som skilde skolorna åt men eftersom alla kompisars barn valde Montessori och därför att min man var mycket bestämd på den punkten gjorde vi samma val. Idag är jag jätte tacksam. Jag säger inte att kommunala skolor är sämre, absolut inte, men jag själv har satt mig in mer i barnpedagogik och känner att vår skola är fantastisk på att i alla fall försöka förmedla ett budskap som skall göra barnen trygga i sig själva och vad de står för. Citatet ovan stod i senaste montessori tidningen och jag känner starkt för detta. Att våga vara sig själv, att våga uttrycka känslor utan att vara rädd för responsen, att faktiskt känna att man kan vara accepterad för den man är. Jag tror att vi många 70-talister har blivit uppforstade att "passa in" i omgivningen och inte stöta oss med andra. Vad som aldrig slog våra föräldrar in vad att olika åsikter inte innebär en konflikt utan bara ett intressant diskussionsämne. Jag har alltid varit livrädd för diskussioner för de har alltid slutat i gräl tills jag träffade min magnifika strålande man som lärde mig något helt annat. Han har tryggheten, han har självförtroendet men oxå pedagogiken tack vare sin fantastiska mamma men oxå den skola han är uppfostrad i. Tack för att jag träffade dig. Idag gillar jag det jag ser varje morgon jag stiger upp. Idag tillåter jag mig själv att göra fel utan att bli besviken, idag älskar jag mig själv och kan därför oxå på ett helt annat sätt älska andra människor trots olikheter, brister och fördelar som jag tidigare kanske blivit avunsjuk på. Vi väljer att vara dem vi är och när vi vågar stå för del, blir vi trygga och lyckliga.
Det är aldrig för sent. När vi väljer att utvecklas väljer vi att växa. Vi kan aldrig växa klart. Se varje dag som en möjlighet att bli starkare, klokare och mer harmonisk. Det skapar de bästa förutsättningarna för dem omkring dig.

Who let the dogs out!!!

Min ena dotter är 5år. Hon älskar at stå i centrum precis som hennes mor gjorde i samma ålder.  Har det något med att vara minst och ha ett större behov av att bli sedd??? Ibland undrar jag hur jag som förälder ska kunna dämpa detta behov av upp visning. I alla fall så vill hon vara med i alla aktiviteter där det är en uppvisning eller show med. Hon har deklarerat att om 10 skall hon vara med i Idol och hon önskar sig mest av allt i julklapp en gitarr så hon redan kan börja träna på sina egna låtar. Här kommer några bilder från en fantastisk danshow med låten "Who let the dogs out"

              Kom igen publiken

Tycker du tiden rusar?

Jag och familjen har som alla andra streptokocker och filiflokter och allt annat som dessa otäckingar heter. Jag själv har för första gången på 15 år legat  i sängen en hel dag utan att känna stress över det. Tidigare har jag alltid haft något som behöver göras, bara ett samtal som måste ringas eller något annat som jag tror förväntas av mig. Vad underbart det var att bara ligga. Det kändes som när jag var 7 och fick ligga hemma för jag var sjuk och mamma passade upp mig men här fick jag passa upp mig själv. Vad jag märkte var dock att en dag är ju ganska mycket tid. Detta märker vi inte när vi har späckade scheman. Jag tog mig även tid att läsa massor och läste just boken "TIO TANKAR OM TID" av Bodil Jönsson.
Där lärde jag mig att ett människoliv varar ca 30 000 dygn. Det är vårt kapital i tid, vår individuella förmögenhet. Det är därför inte rimligt, inte ens riktigt människovärdigt att acceptera att tiden gjorts till en upplevd bristvara. Hur många hör vi inte säga idag att jag har inte tid, jag hinner inte nu, och inte minst till våra barn. "Vi hinner inte det nu älskling, vi får ta det senare". Det är något jag minns från min mormor. Hon hade aldrig bråttom. Hon hade kanske ont om andra saker men aldrig tid. Jag tror det var därför jag och mina 14 kusiner älskade att vara hos henne för att det fanns inget jäkt, ingen stress, inget senare utan det fanns alltid tid.

Som bodil säger, 2 generationer senare tillhör vi en generation och en kultur som inbillar sig att vi har ont om tid. Ont om det enda människan faktiskt äger och har. Livslugn har bytts mot materiella standardökningar och vi har inte längre ett lugn och en rytm utan utbrändhet har blivit en allmän folksjukdom. Jag tror vi måste börja tänka om, värdera om. Det har jag i alla fall börjat göra.

Vilken inspiration

www.r95th.com
Denna länken är till en sida med kläder. Bilderna är magnifika. Kläderna helt fantastiska och stilen hur skön som helst. Missa inte denna.

Offer för vårt eget tänkade

Vi är det vi tänker
Vi blir det vi tror.
Vårt liv är det vi visualiserar.
Vårt liv är det vi säger att det är.

Vi kn förändra vårt liv
genom att förändra våra tankar.

Om ditt liv inte fungerar är det dags att göra en översyn över dina attityder och tankar. Endast i dem kan du ta kontroll över ditt liv och förändra din framtid.
Vi måste bestämma oss för vem vi vill vara, vilket sorts liv vi vill ha, se det, affirmera det, fokusera på det och framför allt tro på det.
Slut kämpa och arbeta så hårt, se glädjen och det underbara så blir livet lättare. Fokusera inte på sjukdomar och misär och lägg ditt fokus på hälsa och rikedom. Universum ändras inte pga att du gör detta men det som blir annorlunda är ditt sätt att tänka och reagera på omständigheter.

Stockholm Stockholm, vackra stockholm

www.fotografiska.se
Nick Brandt, "On this earth, A shadow falls"

I helgen var jag och min man i Stockholm och njöt av denna otroligt vackra huvudstad som visade sin bästa sida tack vare strålande väder och glada människor. Julen började synas överallt och vi gjorde det som aldrig har gjort förut. Vi har en hel helg utan shopping. Vi besökte de ställen jag i 10 års tid ha velat besöka och sög in inspiration, energi och kärlek. Vi bodde på vackra GRAND HOTEL som har världsklass på sin service och de får en att känna sig som en prinsessa vid besöket på detta anrika hotel.

Vårta första stopp var på Svenskt tenn. Min absoluta favoritbutik men stilren design, tidlösa och unika föremål och en känsla av att vara hemma.

Sedan besökte vi Fotografiska museet. En otrolig inspirationskälla med fantastisk konst som berör. Detta kan jag verkligen rekomendera vid ert nästa besök i Stockholm om ni inte har varit där. Just nu ställer Nick Brandt ut tom 8 januari och detta är en utställning som berör.

Vi var även i en butiks om jag inte ens visste fanns som jag var helt fascinerad över. Jag själv älskar ju allt kreativt och denna butik heter HEMSLÖJD. Du kan hitta dem under www.svenskslojd.se och varje unik detalj i butiken fick mig att le. Även den enormt trevliga butikskvinnan var varm och tilltalande. Missa inte detta om du gillar kreativitet och konst i alla dess former. Här kommer ett axplock.

Åh vad jag älskar stockholm,  min man och weekends. Tack all barnvaktshjälp.

NYTT RECEPT

Nu har ni ett nytt helt fantastisk gott vardagsrecept till familjen under lyckade recept. Missa inte denna. Familjen slickade rent utav kastrullen.....
Bon Apetit

Våga säga vad du vill

Jag blev så lycklig i morse när jag vi satt vid frukostbordet. Mina 3 små barn satt och åt med stor aptit sin frukost. Vi hade tänt ett ljus för att skapa en mysig stämning i vårt gamla underbara med något kalla hus. Raggsockorna var och på och våra stora härliga koftor. När min äldsta hade ätit upp frågade jag om hon var nöjd?
-Nej mamma, jag skulle behöva lite kärlek oxå!!!
Jag gick fram till henne och kramade henne, pussade henne och höll om henne en lång stund. Känns det bra nu hjärtat frågade jag?
-En puss på pannan oxå så klarar jag mig!!!
Tänk om vi alla kunde säga vad vi vill ha. Vad mycket enklare det skulle bli för alla runt omkring oss men oxå för oss själva för att slippa gå runt och önska att någon gjorde si eller någon gjorde så. Alla är inte tankeläsare men säger vi vad vi vill ha finns det stor chans att vi får det.

Vi lär så länge vi lever

Igår lärde jag mig något nytt. Något nytt som kommer att påverka både mig och mina barns tid framöver och som säkert kommer att ta tid att ändra på. Jag lärde mig att våga reagera efter känslor. Jag lärde mig att för att kunna känna sig nöjd med sig själv och kunna känna att man räcker till  och bekräfta sig själv så måste vi våga reagera på både människors beteende men oxå saker. Jag har hela mitt liv lärt mig och mina barn att "det är inte värt att bli arg för" eller "det är ju bara synd om henne om hon beter sig så illa, hon måste ha det svårt". Det har varit lätt däför då behöver jag inte brusa upp eller bli arg eller ta en massa energi för något jag egentligen inte vill lägga energi på. Men vad gör vi med oss och den andra personen. Vi förminskar den andra personen och säger att hon är inte kapabel att ta ansvar för sitt taskiga beteende och med oss själva så låter vi andra ha rätten att sätta sig över oss och accepterar det. För helvete, bli skitförbannad lärde jag mig. Såra ingen annan människa men reagera och agera. Det är enda sättet att bekräfta sig själv, sina känslor och sitt väsen. Säg konstruktivt utan att lägga värde i en människas beteende att det där gjorde mig jätte arg. Så tycker jag inte är OK att du gör. Lägg det aldrig på personlighetsnivå men reagera. ALLA människor måste kunna ansvar för sitt beteende oavsett om de mår dåligt eller inte. När vi får ut vår aggression och våra känslor mår vi oxå bättre och kan släppa det som varit. För vem vill leva i det förflutna. Det är ju här och nu vi lever och vi måste titta framåt för att inte krocka och agera på det som händer just denna sekund.
REAGERA!!!!