Hade jag följt gamla vanor had jag rusat upp, skakat liv i ugnarna och sedan rusat ner och gjort några mackor de hade fått äta på stående fot på väg tills kolan som börjar 8.30. NEJ skrek hela min kropp, det där beteendet var historia. Jag gick som vanligt upp och pussade på mina prinsessor och min prins och förklarade lungt läget men att det inte var någon ide att stressa. 6- åringen som tar allt med ro sa att vad bra, då fortsätter jag och sover lite till, 8-åringen, vaddå??? är det något problem medans min 10 åriga tidsfaschist började storgråta och blev svart som ett moln. Mitt gamla jag hade svarat med att bli på dåligt humör tillbaka men inte dagens jag.
Jag tog henne i min familj och förklarade med min lugnaste röst att vi har VAL i livet varje dag, varje minut. HUR vi kan reagera på olika situationer. Antingen blir vi sura och blir på dåligt humör och kommer aldrig riktigt in i dagen till ingen nytta eller så väljer vi att tänka, OK, alla kan bli sena, jag meddelar magistern att jag är sen och ingen tar skada. Vi äter i lugn och ro så vi orkar skoldagen och är en erfarenhet rikare.... Hon tittade skeptiskt på mig och svarade.... Ibland är du lite väl positiv mamma men det gör inget, det känns faktiskt ganska bra.
Guuuud vad stolt jag är att jag vända en förväntad katastrof till en erfarenhet rikare. Att jag behöll lugnet trors att hjärtat slog lite snabbare än vanligt och att jag tänkte rätt - VI VÄLJER JU SJÄLVA HUR VI TÄNKER OCH REAGERAR. Blir det fel kan vi alltid tänka om.
Så här fint var det när vi var 30 minuter senare. En fördel med att försova sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar