söndag 27 november 2011

Tycker du tiden rusar?

Jag och familjen har som alla andra streptokocker och filiflokter och allt annat som dessa otäckingar heter. Jag själv har för första gången på 15 år legat  i sängen en hel dag utan att känna stress över det. Tidigare har jag alltid haft något som behöver göras, bara ett samtal som måste ringas eller något annat som jag tror förväntas av mig. Vad underbart det var att bara ligga. Det kändes som när jag var 7 och fick ligga hemma för jag var sjuk och mamma passade upp mig men här fick jag passa upp mig själv. Vad jag märkte var dock att en dag är ju ganska mycket tid. Detta märker vi inte när vi har späckade scheman. Jag tog mig även tid att läsa massor och läste just boken "TIO TANKAR OM TID" av Bodil Jönsson.
Där lärde jag mig att ett människoliv varar ca 30 000 dygn. Det är vårt kapital i tid, vår individuella förmögenhet. Det är därför inte rimligt, inte ens riktigt människovärdigt att acceptera att tiden gjorts till en upplevd bristvara. Hur många hör vi inte säga idag att jag har inte tid, jag hinner inte nu, och inte minst till våra barn. "Vi hinner inte det nu älskling, vi får ta det senare". Det är något jag minns från min mormor. Hon hade aldrig bråttom. Hon hade kanske ont om andra saker men aldrig tid. Jag tror det var därför jag och mina 14 kusiner älskade att vara hos henne för att det fanns inget jäkt, ingen stress, inget senare utan det fanns alltid tid.

Som bodil säger, 2 generationer senare tillhör vi en generation och en kultur som inbillar sig att vi har ont om tid. Ont om det enda människan faktiskt äger och har. Livslugn har bytts mot materiella standardökningar och vi har inte längre ett lugn och en rytm utan utbrändhet har blivit en allmän folksjukdom. Jag tror vi måste börja tänka om, värdera om. Det har jag i alla fall börjat göra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar