Acceptera bara....

Vissa mornar är tuffa. Du är trött, tung, nedstämd och egentligen vet du inte varför. Ändå måste du stiga upp, laga frukost, med lätt röst väcka resten av familjen och klistra på ett leende för att ingen skall bli orolig. Nätt och jämt får man iväg alla till skolor och arbeten innan du kan släppa ut luften och undra vad som egentligen händer?
Då är det skönt att kunna åka tillbaka hem, göra en stor kopp cappucino, ta en bra bok eller varför inte lyxa med en ny tidning på vägen hem och bara sätta dig och försvinna bort ett tag. När det värsta försvunnit brukar jag ta och titta på bilder,  gå ut i friska luften, låta tårarna rinna och faktiskt efter ett par timmar så är dagen normal igen. Jag vet inte varför denna tunga känsla ibland erövrar våra kroppar. Det jag vet är att de alltid går över utan jätte stor ansträningning bara vi tillåter oss att känna och inte direkt oroa oss för att något är fel. Ibland går det inte förklara. Ibland bara saker är som de är och låt dem då vara det. Släpp ut känslan utan att trycka ner den och acceptera. Detta är bästa sättet att ta han om din själ och dina känslor. Allt kan vi inte förstå men vi kan alltid acceptera.
Faktum är att det är svårt att inte känna tacksamhet för att kroppen faktiskt reagerar alls. En gång hade jag så mycket på gång jämt och lät mig aldrig stanna upp och acceptera och detta leder till sjukdom i långa loppet. Nu känner jag och tillåter mig att känna och det är jag tacksam för.